Jag vet inte vart jag ska börja(?) Eller hur jag sak skriva (?) För jag vill inte skriva och berätta men ändå göra det(!?)

KVällen blev inte som planerad igår. Skulle till Emma men min mage stoppa de. Satt hemma hos mina kusiner och kollade Fotbollen, så de var mysigt med. Alla var där, kommer sakna de!

Jag klarar inte av när de händer. Minnen, känslor och oro sprider sig inom mig. Jag drabbas av panik. En panik som inte går och förklara. Hälst skulle jag bara vilja springa, springa långt bort tills mina krafter inte orkar mer och tårarna rinner. Det känns som en konflikt inom mig.
Igår svek jag den jag älskar, jag stanande kvar istälelt för att åka hem. Men jag kunde inte åka hem, jag visste att jag inte kunde sova hemma. Jag hade legat och vridit mig för jag tänkte och minnen började bubbla. Ögonen skulle blötas och jag skulle inte sova en blund, jag skulel ligga på vakt.
Ni kan inte förstå, ni lever inte mitt i de. De är svårt, jag ser när saker inte är bra. Men de gör inte alla, när man ser att nu räcker de, sluta prata. Kraften att svara och vara trevlig finns där inte,man hör det på rösten. Man ser de på kropps språket, i ögonen. Men alla ser de inte! Vi tre ser de. Vi märker de. Känner de. För vi lever med de!!
Men igår var de ändå bra, tills vi åkte jag och ellen. Tur var väl de att jag inte var kvar.

Ni alla får ursäkta hur jag är nu. Men jag mår inte bra av detta.. Jag regerar så här. Minnen bubblar upp av en tid som varit. Det finns mer sår än vad man tror. Det finns inom mig mer än vad jag tror. De blir en konflikt och en osäkerhet. Man dras tillbaka..